Gott nytt år ...

Det är ju så trevligt att läsa bantningsbloggar så jag tror att jag ska köra litegrann jag med. Dessutom gillar jag bloggar som håller sig till sina teman, och min ordinarie blogg handlar ju inte alls om vikt och sånt ...

Jag tänkte att jag kanske kunde inspirera någon på det här viset. Antingen genom att jag lyckas (jo, men det gör jag såklart) eller också genom att jag misslyckas. Skadeglädjen är enda sanna glädjen, etc. Och det här med bantning och fitness och ALLT VAD DET HETER är ju en sådan jädrans djungel. Det är lite som religioner - man blandar och ger, varsågod, välj det som känns bäst.

Äckligt nog måste man väl börja med början, och det tar ju liiite emot att berätta om den. Jag menar, en offentlig blogg.

Men okej då, för den här gången. Efter x antal jojobantningar var jag tillbaka på toppen vid nyår. Blev förbannad, lovade mig själv att på nyårsdagen kör jag igång, no mercy. Pulver! Jäpp, pulver! Fast bara en kort tid, bara som en kickstart, för att komma ur ett destruktivt ätmönster, etc.

Efter nyårsaftons glada svullande visade vågen på årets första dag 101,8 kg. Hoppla. Inte så kul. Tangering av det gamla rekordet, nästan.
Men sedan blev det thaisoppor och chokladshakes i en vecka. Första dygnet var hemskt, tur att man hade motivationen på topp då. Jag var så hungrig när jag lade mig att jag inte kunde tänka på något annat än mat, på allt jag skulle äta när "kuren" var över. Men sedan gick det bättre, fast jag hade inte klarat mig om jag inte stödätit mellan sopporna. Käkade gurka som om det varit äpplen, åt tomater, burkchampinjoner och ost. Dessutom hade jag ju en hel jullovsledig familj hemma, så mat fick man ju laga i vanlig ordning. Jag trodde att det skulle bli jobbigt, men det underlättade faktiskt.

Efter en vecka kände jag att jag å ena sidan hade kunnat köra vidare i ytterligare sju dagar, för då började jag trivas med sopporna, men å andra sidan fanns det egentligen ingen stor anledning till det. Så jag gick in på det planerade LCHF-spåret och där är jag nu.

Dagens vägning: 96,1 kg. Finemangs, men nu anar jag att jag börjar komma till den där första "platån". Nu tror jag att jag ska hålla mig ifrån vågen rätt länge.

Jag har egentligen själv varit mycket skeptisk till pulverdieter, men nu kan jag ju inte säga annat än att taktiken verkade vara lyckad. Jag fick min rivstart, och istället för att återfå några av de avlagda kilona har jag fortsatt att gå ner. Något jag lade märke till under pulverveckan var att jag visserligen kunde bli väldigt hungrig mellan varven, men samtidigt inte besvärades det minsta av lågt blodsocker. Kroppen vande sig vid mindre portionsstorlekar. Det som stör mig mest är att det är en himla massa konstiga ingredienser i de här pulvren ... och sedan tror jag att man måste vara medveten om att de är just en start - inte en fortsättning.

En kopp Nutrilett Choklad med lite pepparmintsolja är för övrigt smaskens.